Bully dokumentären

Jag har precis sett dokumentären Bully.
Man får följa fem ungdomar under ett skolår, dom alla blir mobbade.
I början av dokumentären så sitter en pappa och berättar om sin son som blivit
mobbad, till slut stod han inte ut och tog livet av sig. 17 år gammal.
Det är rent ut sagt förjävligt.
Jag kommer aldrig kunna förstå mig på folk som mobbar, jag har aldrig varit en av dom.

Ett citat från dokumentären;
"- Om det inte vore för dem, så skulle jag ju inte ha några vänner, säger Alex om skolkamraterna som sticker honom med sina pennor och ger honom öknamn. 

Och det är väl så det är. Blir man retad tillräckligt länge så blir det hela en vardag,
man vänjer sig vid att folk är elaka och tillslut så är det de enda som är normalt.
Man tror att det är så en vän ska bete sig, för man vet inget annat.

Jag tänker ofta på hur det kommer bli när Wille ska börja skolan.
Kommer andra barn se någon anledning till att reta honom?
För en anledning hittar mobbarna alltid.
Fula kläder, ful näsa, annorlunda, tjock, smal...
Barn struntar i att jag tycker att Wille är den finaste killen i världen.

Jag hade tänkt skriva massa mer om det här men jag orkar faktiskt inte,
jag blir ledsen när jag tänker på att det är så många barn som råkar illa
ut varje dag i skolan.

Om du inte har sett dokumentären så tycker jag att du borde göra det.
Den finns att se gratis på svtplay.se .

10 månader

Igår blev min älskling 10 månader och även hans andra tand kom upp under natten. Vi var till bvc i fredags, nu väger Wille 10,940g och är 75 cm lång. Han växer som han ska och utvecklas som han ska.
Det kändes skönt att höra, även fast jag inte varit speciellt orolig.

På tisdag ska min brorsdotter opereras. Hon är född med ett nervfel i hjärta.
Hon själv är inge nervös alls, hon tyckte det skulle bli spännande att få sova på ett barnsjukhus. Det är skönt att veta att hon inte är rädd eller nervös, dom känslorna finns nog hos oss andra istället.
Men jag är helt övertygad om att det kommer gå hur bra som helst.
Finaste lilla Elsa, bästa flickan i hela världen.

En bild på Wille från igår.
Klar för sängen men hade ingen lust
att sova :-)

Förlossningsdepression

Jag hade inte oturen att få en förlossningsdepression, tack och lov.
Det enda jag kände dom två första veckorna var att livet var slut, alla känslor satt utanpå kroppen och jag kunde gråta för ingenting, ungefär som man kunde vara i tonåren.
Men det är inte konstigt att det är så när alla hormoner är helt störda.

Men, jag är så otroligt glad att några av er som mår dåligt skriver om det. Det hjälper många och förhoppningsvis får det folk att förstå vad det är. För man väljer inte att inte tycka om sitt barn, och man väljer inte att inte kunna ta till sig att det är ens eget barn man håller i. Och jag förstår att det känns förjävligt att känna så samtidigt som jag aldrig kan föreställa mig hur det känns.

Det är konstigt att dom inte informerar blivande föräldrar om det här på mvc. Vart man kan vända sig om man mår dåligt, vart pappor kan vända sig om dom misstänker att mamman fått en FD. Ibland är det svårt att söka hjälp själv och då kanske papporna måste vara den som får en att förstå vad felet är så man kan välja att få hjälp. Skärpning mvc!

Men som sagt, otroligt starkt av er som väljer att skriva om det. Då syftar jag främst på Sara och Ann-Sofie. En guldstjärna till er.

Kom hem NU

Idag saknar jag Robert extra mycket.
Han har varit borta sen i fredags, alltså en vecka imorgon.
Men snart snart snart kommer han hem, inte alls långt kvar nu.

Imorgon ska jag och Wille sova hemma hos min mamma.
Jag ska till Ikea på lördag så mamma ska vara barnvakt till Wille.
Jag ska köpa en hylla till vardagsrummet där mina filmer förhoppningsvis ska få plats.
Just nu ligger alla filmer i påsar och det är lite drygt att behöva leta igenom dom
så fort man vill se någon speciell film osv.

På söndag är det kalas som gäller.
Det är min älskade brorsdotter som fyller 5år. Hon blir stora tjejen nu :)
Jag kan inte fatta att det redan har gått fem år sen hon kom till världen,
älskade lilla Elsa.

Nej nu måste jag sluta skriva för nu börjar Lyxfällan.
Lyxfällan är heligt för mig, man gottar sig liksom i hur dumma i huvudet folk kan vara.
Och man inser även hur bra man själv har det och att man kan hålla i pengarna
även fast man slänger ut dom på mycket skit ibland.

Barnens dag

Sitter just nu och lyssnar på Wille som inte alls har lust att sova middag. Han skriker lite, skrattar lite och pratar lite. Ja ja, han somnar nog snart i alla fall :-)

Jag, Wille och hans farmor och farfar har varit ner till stan idag. Det är barnens dag, loppis och karuseller. Jag fyndade lite kläder till Wille. Jag har lite lite svårt för begagnade kläder från folk som jag inte känner, men det jag köpte såg nästan oanvänt ut och då känns det bättre.
Efter en tur i tvättmaskinen så blir dom nog bra.

Lite senare idag så är det grillning här hemma som gäller. Roberts föräldrar skulle bjuda mig på mat, mysigt. Och skönt att slippa vara ensam hela dagen.

På måndag kör jag igång med lchf igen så idag har jag inhandlat lite goda ostar och annat smått och gott som man måste ha i kylskåpet.

Nej nu är det dags att göra lite nytta.
Hej så länge.

Du skall döden dö

Just nu vill jag häva ihjäl den person som bankade på våran ytterdörr strax efter 12 på kvällen.

Jag hade precis stängt av datorn och skulle gå in i köket och göra klart allt inför natten. Precis när jag ska stoppa in flaskan i micron så börjar det banka på ytterdörren.
Jag springer in i badrummet och tittar ut och jag ser att det står någon där. Jag står kvar en stund för jag vågar inte lämna badrummet för då kanske personen i fråga ser mig.

När jag hör att han börjar banka igen så springer jag och hämtar min telefon.
Jag ringer Robert och gråter och jag vågar knappt prata ifall det är en idiot utanför som vill döda mig.
Robert ringer i sin tur sina föräldrar och skrämmer livet ur dom och säger åt dom att åka hem till mig.

Just nu ligger Roberts mamma nere på soffan och sover för jag vågar inte bli lämnad ensam.

Jag skiter i om du möjligtvis är en full granne (vilket du förmodligen är) som bara vill komma hit och snicke snacka med Robert. Man går inte hem till småbarnsföräldrar så sent på kvällen, nej de gör man bara inte.

Jag hatar dig för att du har gjort mig ännu mer mörkrädd, vilket jag inte ens trodde var möjligt.

Borde sova, måste sova.

Åh vad jag vill att det ska bli morgon nu.
Jag har ingen lust alls att sova men jag vet att jag borde och måste.
Robert är och jagar, vet inte vilken dag han planerar att komma hem, så det är tomt i sängen.

Wille har börjat sova i sitt eget rum, jag hatar det. Jag tyckte det var mysigt när han sov inne hos oss. Han sov i sin egen säng men det var ändå härligt när man kunde höra honom tutta på sin napp.
Det enda jag hör nu är, ja, ingenting.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget och jag antar att jag borde sova.

Promenad i skogen

I förra inlägget så menade jag att det var Willes Morfar som har köpt en ny lägenhet och inget annat. Morfar morfar morfar.
Inte lätt att hålla koll på allt.

Idag har jag varit väldigt produktiv hittills. Jag har tvättat, kokat en underbart god soppa och jag och Wille var ute på en timmes promenad i skogen. Som tur finns det bilspår där, annars hade det blivit en ganska jobbig terräng med barnvagn.

Wille fick tydligen inte nog med sömn i vagnen så han har precis somnat igen.
Själv ska jag äta och sen ska jag dammsuga, sen får vi se vad som händer resten av dagen.

(Jag stör mig på att bilderna ligger ner, men jag orkar inte fixa det så ni får helt enkelt vrida på huvudet :-P )

Besök

Idag har vi haft besök nästan hela dagen.
Först kom Willes farfar hit och busade lite, vi tittade även efter lite möbler till honom på nätet. Han ska flytta till en annan lägenhet i september så nu ska det gamla ut och nya snygga grejer får ta plats i stället.

Lite senare när farfar hade åkt så kom Willes kusiner och faster hit. Nora och Freja körde runt Wille i hans vagn, han satt där så nöjd och glad som alltid.

Jag har även hunnit med att städa, det är bara dammsugningen kvar men den tar jag senare ikväll för om en liten stund så ska vi på kalas. Det är Roberts kompis som fyller år. Wille får stanna hemma med farmor så slipper vi rubba hans rutiner.

Hoppas ni har haft en bra dag.

9 månader

Wille blev 9 månader här om dagen.
Han har börjat klättrar på ALLT nu, och jag är livrädd för att han ska göra illa sig. Idag försökte han klättra upp i sin gå-stol och ramlade, han började störtböla men mest för att jag blev rädd skulle jag tro.

Undra hur det ska bli när han börjar gå, jag kommer nog gråta många tårar då. Och han med.

Oro

Jag är trött på att behöva oroa mig för vad som ska hända om ett år, hur de ska bli när Wille börjar på dagis. Eftersom både jag och Robert jobbar i butik så vet jag inte hur vi ska kunna lösa allt med våra arbetstider. Jag vet att vi har föräldrar som ställer upp om vi måste jobba stängning båda två. Men det är inte så jag vill ha det.

Jag vill hämta Wille på dagis.
Jag vill laga middag till honom.
Jag vill läsa sagor för honom.
Och jag vill pussa honom godnatt.

Jag blir galen på det här.
Hoppas min chef kan ta lite hänsyn och förstå att jag inte kan jobba som innan. Jag kommer inte kunna jobba kväll varje dag och jag kommer inte kunna jobba alla helger. Roberts chef har redan sagt sitt så nu är det helt upp till min chef. Och går det inte att lösa så måste antingen jag eller Robert söka nytt jobb, och det är ju jävligt lätt att få ett inom handel där man bara jobbar dagtid. Not!

Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag vill inte bli en mamma som Wille aldrig träffar, jag vill ju ha tid för honom, han är ju mitt allt.