Förlossningsdepression

Jag hade inte oturen att få en förlossningsdepression, tack och lov.
Det enda jag kände dom två första veckorna var att livet var slut, alla känslor satt utanpå kroppen och jag kunde gråta för ingenting, ungefär som man kunde vara i tonåren.
Men det är inte konstigt att det är så när alla hormoner är helt störda.

Men, jag är så otroligt glad att några av er som mår dåligt skriver om det. Det hjälper många och förhoppningsvis får det folk att förstå vad det är. För man väljer inte att inte tycka om sitt barn, och man väljer inte att inte kunna ta till sig att det är ens eget barn man håller i. Och jag förstår att det känns förjävligt att känna så samtidigt som jag aldrig kan föreställa mig hur det känns.

Det är konstigt att dom inte informerar blivande föräldrar om det här på mvc. Vart man kan vända sig om man mår dåligt, vart pappor kan vända sig om dom misstänker att mamman fått en FD. Ibland är det svårt att söka hjälp själv och då kanske papporna måste vara den som får en att förstå vad felet är så man kan välja att få hjälp. Skärpning mvc!

Men som sagt, otroligt starkt av er som väljer att skriva om det. Då syftar jag främst på Sara och Ann-Sofie. En guldstjärna till er.