Jag är trött på att behöva oroa mig för vad som ska hända om ett år, hur de ska bli när Wille börjar på dagis. Eftersom både jag och Robert jobbar i butik så vet jag inte hur vi ska kunna lösa allt med våra arbetstider. Jag vet att vi har föräldrar som ställer upp om vi måste jobba stängning båda två. Men det är inte så jag vill ha det.
Jag vill hämta Wille på dagis.
Jag vill laga middag till honom.
Jag vill läsa sagor för honom.
Och jag vill pussa honom godnatt.
Jag blir galen på det här.
Hoppas min chef kan ta lite hänsyn och förstå att jag inte kan jobba som innan. Jag kommer inte kunna jobba kväll varje dag och jag kommer inte kunna jobba alla helger. Roberts chef har redan sagt sitt så nu är det helt upp till min chef. Och går det inte att lösa så måste antingen jag eller Robert söka nytt jobb, och det är ju jävligt lätt att få ett inom handel där man bara jobbar dagtid. Not!
Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag vill inte bli en mamma som Wille aldrig träffar, jag vill ju ha tid för honom, han är ju mitt allt.
Det värsta som finns är när det börjar dra ihop sig till att börja jobba. Man grubblar ständigt på hur det ska bli. Om alla hjälps åt och det inkluderar ju även chefer så löser vi det till det allra bästa för lilla prinsen. Farmor och farfar som kommer att försöka finnas till :=)
SvaraRaderaVälkommen till klubben! Jag kan trösta dig med att det alltid löser sig. även om det är lite motigt ibland när man jobbar kvällar och framförallt helger.
SvaraRaderaJa jag får hoppas att det löser sig, just nu känns det inte som det dock. Men det blir nog bra :-)
RaderaVälkommen till klubben! Jag kan trösta dig med att det alltid löser sig. även om det är lite motigt ibland när man jobbar kvällar och framförallt helger.
SvaraRadera