Min mamma och pappa

Jag anser att jag har haft en väldigt bra uppväxt.

Visst finns det alltid sorger i en familj, i alla familjer.

Dödsfall, sjukdomar, problem inom familjen osv osv.

Men det är dom sorgerna och dom prövningarna som formar oss som

människor och som även formar en familj, skapar starka band och

fina relationer. Jag har en bra relation med både min mamma och min pappa,

och självklart med mina underbara bröder.

Min mamma är en av dom starkaste människorna i hela världen.

Hon vet hur det är att falla ner till botten och hur ont det gör när man sen

ska ta sig upp igen. Hon har fallit men aldrig förlorat sig själv.

Det är tack vare henne som jag har skinn på nästan, att jag vågar säga ifrån när

någonting känns fel. Jag vet att hon alltid har funnits där om jag har velat prata

och hon har alltid förlåtit mig om jag gjort någonting dumt.

Och jag hoppas att jag kommer vara en lika bra mamma till Wille,

som min mamma har varit för mig.

Min pappa har en helt underbar människosyn och om fler vore som honom

så skulle det inte finnas några krig och inte så mycket hat i världen.

Han har lärt mig att det spelar ingen roll vilken hudfärg man har eller hur man ser ut,

man ska ge alla människor en chans innan man dömer någon.

Han har alltid stöttat mig och om han har märkt att jag varit på väg att välja fel vägar

i livet så har han varit min ledstjärna och visat mig vilken väg jag borde ta,

men aldrig tvingat mig att gå den vägen.

Wille kunde inte ha fått en bättre morfar, och jag kunde inte ha fått en bättre pappa.