min tid som gravid, både ups and downs.
Men saken är den att jag har mått så otroligt bra under min graviditet.
Det var bara dom första veckorna (2 månaderna)
som jag mådde illa, och då hade vi ändå inte berättat för någon
utanför familjen att vi skulle ha barn.
Så det fick helt enkelt bli en vardagsblogg, vilket inte alltid är så
himla roligt. Men sen när bebisen kommer så känns det som att
det kommer finnas mer att skriva om. För just nu rullar vardagen på
som den alltid har gjort, och den enda skillnaden är väl egentligen att
alla mina känslor sitter utanpå kroppen och inte inuti.
Jag hoppas att ni har lite tålamod, för det kommer bli roligare och
det kommer bli bättre. Det kommer bli jävligare också, for sure.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar