Den 19 mars vaknade jag av att jag mådde illa, som alla andra dagar
dom senaste veckorna. Jag kände mig bakfull och sjösjuk på samma gång,
en väldigt konstig känsla med tanke på att jag knappt drack alkohol längre.
När jag kom till jobbet så berättade jag allt för mamma och hon började
skoja om att jag kanske var gravid, "ja visst" tänkte jag, det skulle då fan
vara det också mitt upp i allt.
Även fast jag var helt övertygad om själv att jag inte var gravid så gick jag ner
till apoteket och köpte 2st gravtest, endast för att bevisa att jag hade rätt.
Jag mötte Robert utanför jobbet när jag kom tillbaka och han följde med in,
jag var så nervös så jag kunde inte göra annat än att skaka.
Vi satt oss ner och läste igenom bruksanvisningen.
Jag frågade Robert om jag skulle göra testen när vi hade kommit hem istället, men han insisterade på att vi skulle göra det på en gång
för annars skulle han inte kunna tänka klart på jobbet.
Jag gick in på toa, tog bort plastskyddet på stickan och började kissa.
Jag hann inte mer än kissa klart innan stickan visade svaret.
Jag började störtböla och gick ut till Robert som satt i personalrummet.
Han kramade mig, som någon aldrig har kramat mig förut,
han behövde inte ens fråga vad stickan visade, han förstod redan.
Han pussade mig på pannan och sa att han älska mig, min fina fina kille.
På kvällen när jag kom hem från jobbet så satt
vi oss och pratade igenom allt, för även fast man vill ha barn
nån gång i livet så är det inget självklart
beslut när man väl står där.
Det var otroligt viktigt för mig att få veta vad Robert kände och om han ville,
för jag skulle aldrig tvinga på honom ett barn.
Men Robert var nog lyckligast i hela världen just då och han sa att han ville
om allt kändes rätt för min del.
Den kvällen, den 19 mars 2011, så bestämde vi oss för
att behålla vårt älskade barn. Och det är det vackraste och
viktigaste beslutet jag har gjort i hela mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar